-Sätt dig så tar vi en kopp kaffe, sa Tant Dulcis (Dulcis=söt latin)

Tant Dulcis är svårt dement. Har humöret i behåll, men minnet är borta sedan länge!

Arg för att barnen inte höres av. 

-De kan inte ens kosta på sig att ringa, muttrar Tant Dulcis ofta. Att de inte kan bry sig om sin mamma? Klart de har ju sina liv, jag begär inte så mycket. Men de skulle kunna kosta på sig att ringa, det tycker jag, säger tant Duktig bestämt!

Barnen, som själva närmar sig pensionsåldern, är mycket trötta på sin mammas dåliga minne. Att de ringer så gott som varje dag, turas om att besöka henne flera gånger per vecka. Ja det liksom räknas ju inte om man inte minns.....

Vill att vi ska gå dit oftare, inte för att hon behöver hjälp med något. Men om vi är där så ringer hon iaf inte dom. 

Jag kan förstå. Det gör jag faktiskt. Att mamma ringer 20-30 gånger varje dag. Klart att det inte är roligt. Och struntar de i att svara, ringer hon bara ännu värre, för av någon konstig anledning så sviktar inte minnet då, hon minns att de inte svarar....

Demenssjukdomar. Hemska för de drabbade. För mig som personal...mycket intressanta och utmanande. En utmaning i korrekt bemötande och en utmaning för min yrkeskompetens!

-Åh så vackert det är när syrenerna blommar, sa jag till Tant Nöjd.

-Jag ser ju inte så bra, sa Tant Nöjd. 

-Du har ju både lila och vita där ute, upplyste jag.

-Jo, jag satte dom där när vi flyttade hit, 1947, då såg jag bra,

sa Tant Nöjd.

-Oj, det var länge sen, många år som gått sen dess, svarade jag.

- Ja tänk! Kan du plocka in lite syrener åt mig?

frågade Tant Nöjd.

-Ja, självklart sa jag, och tog med mig saxen ut.   

Tant Nöjd begravde hela ansiktet i buketten, drog ett par djupa långa andetag.

-Du vet, när man är så här gammal, kan det vara sista gången i livet man får lukta på syrener. Det liksom gäller att göra allt ordentligt när man kan! Nästa vår kanske det är för sent för mig att dofta på syrener, då kanske jag till och med är död.

Tant Nöjd radar upp klokheter från köksstolen. Jag är så tacksam för att få möta alla kloka människor i mitt arbete. 

-Vafan gör du här nu? Klockan elva ska ni komma! Klockan är ju bara tjugo över tio!! ropar han från soffan när jag stiger in. 

-Ja, va gör jag här nu, säger jag glatt och kliver på in.  

-Jag kan väl inte ät nu redan, fattar du väl? säger Herr Argsint högljutt.

-Nej, det är klart du inte kan, säger jag fortfarande med ett leende.

-Hjälp mig med den här skiten, den funkar ju inte, säger Herr Argsint och pekar på datorn som står på bordet.   

-Javisst, jag kan prova, säger jag. Ovetandes om att han skaffat dator sen jag var där sist.

-jag kommer inte in på spraydate, jag har aldrig sagt att jag inte vill vara med i internet, fortsätter Herr Argsint i en arg och högljudd ton.

Jag kopplar upp honom mot nätet igen. Det mobila bredbandet hade kopplat ner, loggar in honom på spraydate. 

-Men va fan, jag kan ju inte skriva att jag är 76 år, vem faan vill ha en gammal gubbe som är 76 år? Äsch, skriv att jag är 63, säger han och plirar lite brevid mig på soffkanten.

Jag hjälper honom börja fylla i den personliga informationen.

-Jag vill ha pannkakor idag, säger han vresigt.

-Absolut, säger jag och går till köket.

Hör honom svara på frågorna om den "personliga informationen" på sajten. 

-Svart hår? Visst har jag svart hår? Intresserad av dating, ja va fan trodde dom annars? Hörrudu? Är jag pensionär?

-ja, det är du väl?   

-Jo det är jag väl.

Pannkakorna är klara. Herr Argsint stänger ner locket på datorn. 

-Hoppas jag får någon date snart, säger han.

-Ja, kanske det finns någon som nappar, säger jag.

Jag lämnar jag Herr Argsint. Han mumsar gott på pannkakor och väntar på att få gå på date!   

-God Morgon, sa jag när jag klev in till Tant Nöjd.

Ingen reaktion.

-God Morgon, sa jag igen, denna gång lite aningens högre.

Ingen reaktion.

Kollar reflexmässigt att täcket rör sig. Jo hon andas.

-God Morgon, återigen lite högre, nu drar jag upp rullgardinen en liten bit.

-OJ, jösses vad är klockan. Vad ska jag ha på mig? Säger Tant Nöjd samtidigt som hon halvt flyger upp ur täcket med håret på ända.

Tant Nöjd, brukar aldrig flyga ur sängen på morgonen, jag måste ju undra vad som står på!   

-Vad menar du? Har du sovit gott? tänker att hon kanske är kvar i drömmens land.

-Jag ska ju åka bort, men visst ja, kläderna hänger ju där, nu är det bråttom, säger Tant Nöjd, yrvaken men med en annalkande panik.

-Ja, vad fina kläder du valt, vart ska du åka?

-Konfirmation, nu måste jag tvätta mig. Redan på väg ut i badrummet.

Tänker att gamla tanter borde gå på konfirmation oftare, det verkar pigga upp!   

Så när Tant är påklädd och sitter vid frukostbordet, vill hon inte ha gröten, bara kaffe. Fast nej, inget kaffe, det blir man bara kissnödig av.

-Nä, jag sitter här och väntar nu, säger hon bestämt.

-Men när kommer de och hämtar dig då?

-Klockan 11, är jag helt färdig nu? Duger jag så här? Har du varit i den kyrkan, är den stor? undrar Tant Nöjd.

-Nja, säger jag, kanske det vore bra med lite frukost ändå? Klockan är ju bara fem över åtta. Svårt att hinna med alla frågor hon ställer.

Jag kokar gröten, vi tar en kopp kaffe, men tant är sprallig i bena, kan knappt sitta still. Vill helst gå ut i hallen och ta på kappan redan nu.

Varför konfimeras vi inte varje söndag? Tänk så mycket spritter i bena det skulle bli på alla tanter!   

Farbror Snäll är en liten gubbe som alltdi är glad. Speciellt när han får bjuda på en kopp kaffe och prata bort en stund. Farbror Snäll anförtrodde idag att han fått ragg sist han låg på sjukhus. En tant som var mycket trevlig. Nu pratar de på telefon ett par gånger i veckan. 

-Vad tror du mina barn skulle säga om jag tog färdtjänst dit och hälsade på? Hon är trevlig tycker jag förstår du! sa Farbror Snäll

-Jag tycker inte att du behöver be barnen om lov. Jag tycker du är vuxen nog att bestämma själv vem du vill hälsa på, sa jag.

-Det är för sjutton sant, sa Farbror Snäll. Jag är ju ändå 87 år. Hjälp mig att boka är du snäll?

Sen drack vi kaffe och bestämde oss för att vissa saker är det lättare att be om ursäkt för än att fråga om lov.