Mr Depp, den ensamma mannen i det fina huset. Så mycket tragik det kan finnas i en enda männsikosjäl! Så mycket sorg och svarta dagar. Jag önskar ingen människa få uppleva allt det hemska du gått igenom.

Du hade tåren liggande i ögonvrån, ville bara att jag skulle gå. Lämna dig ifred med din nattsvarta sorg. Jag strök dig på ryggen. Du ryckte förskräckt till.

-Lämna mig nu! Jag vill äta min smörgås och sen ta piller så jag får sova, sa Mr Depp med skrovlig röst. Rör mig inte mer nu, jag börjar bara gråta igen. 

Tårarna rann över, ner på kinden.

Jag ville så gärna ge honom en kram, vågade inte närma mig mer, inte just idag. En lätt strykning på skuldran, du tillät inte mer. En annan dag, kanske?

-Nu ska vi gå ut en stund, sa jag till Tant Nöjd.

-Fy, inte i det här kalla vädret, sa tant Nöjd.

-Vi kan gå ut lite på trappan bara, sa jag.

-Vad envis du är, sa Tant Nöjd, och följde motvilligt med ut på trappan i vårregnet.

-Tänk, när jag var barn, då brydde jag mig inte om väder och vind, jag var ute jämt, sa Tant Nöjd. Vi lekte och hade så skoj, jag kan inte minnas att det regnade och var kallt då jag var barn.

-Antagligen regnade det lika mycket då som nu, sa jag. Är det inte lite tur att jag är så envis ändå? Så att du får komma ut i lite friskt vårregn en stund?

-Jo, det är bra det! Men nu tycker jag att det räcker, regn och kyla är till för barn, för dom minns det ändå inte, hur ruggigt det är, sen när de blivit gamla. 

-Du är lika klok som jag är envis, sa jag. 

Efter en kopp kaffe och lite småprat fortsatte jag vidare.

Farbror Snäll är en liten gubbe som alltdi är glad. Speciellt när han får bjuda på en kopp kaffe och prata bort en stund. Farbror Snäll anförtrodde idag att han fått ragg sist han låg på sjukhus. En tant som var mycket trevlig. Nu pratar de på telefon ett par gånger i veckan. 

-Vad tror du mina barn skulle säga om jag tog färdtjänst dit och hälsade på? Hon är trevlig tycker jag förstår du! sa Farbror Snäll

-Jag tycker inte att du behöver be barnen om lov. Jag tycker du är vuxen nog att bestämma själv vem du vill hälsa på, sa jag.

-Det är för sjutton sant, sa Farbror Snäll. Jag är ju ändå 87 år. Hjälp mig att boka är du snäll?

Sen drack vi kaffe och bestämde oss för att vissa saker är det lättare att be om ursäkt för än att fråga om lov.

Tant Nöjd sov gott när jag kom imorse. Varmt och skönt under täcket med sol som strilade in bakom rullgardinen.

-Godmorgon! sa jag.

-Godmorgon. sa Tant Nöjd

-Idag är det duschdag, sa jag.

-Åh fy, sa Tant Nöjd

Efteråt

-Nu är det dax för frukost, sa jag.

-Ja, vad skönt, jag känner mig som en ny människa! De enda dagrna som frukosten smakar är de jag får duscha på morgonen. Då liksom vaknar man till på ett annat vis. sa Tant Nöjd.

När Tant Nöjd fått pappilotter i håret och kaffe i koppen, kunde jag lämna och åka vidare.

Mr Depp är en ensam man. Stort fint och nybyggt hus.

-Jag trodde jag skulle vara lycklig, säger Mr Depp. -Lycka kan bevisligen inte köpas för pengar. -Varken lycka eller välmående. Här sitter jag, ensam och sjuk, om jag bara fick dö.

Vi tog en kopp kaffe, han åt på en bulle utan aptit. Man får liksom inte det när man bara önskar att få dö. Jag önskar jag kom dig lite närmare Mr Depp, så skulle du få en kram av mig. Det är svårt att ge, när du inte vill ta emot!