Farbror Grå är en liten grå man. Bor i ett litet torp bland myggor och rävar i skogen. Trädgården har varit pedantiskt skött, med syrénhäck, buskar och rabatter. Vinbärsbuskar och äppelträd. Nu börjar knäna knirra och ögonen flimra, trädgården börjar se mer charmigt vildvuxen ut, snarare än vanskött.     

Farbror Grå, vill egentligen inte ha hjälp med något alls. Han vill ha det gjort på sitt sätt, och den enda som kan göra det ordentligt är just han själv. Även om han allt som oftast gnäller och oroar sig om allt från hängrännor till gräsklippning och snöskottning.

Han vill inte vara någon till besvär. Vill klara sig själv. Blir inte arg om man råkar spilla på blommorna lite vatten ett par gånger i veckan, men gör det som sagt helst själv.

Farbror Grå får hjälp med de trånga stödstrumporna, vi handlar och städar. Vi lyssnar till allt som han inte orkar eller kan göra själv längre, men vi får inte hjälpa.

Ibland känns det tröstlöst!  

-Hur mår du idag? frågar jag.

-Det är hemskt illa förstår du! svarar Farbror Grå

-Oj då. vad har hänt? undrar jag samtidigt som jag undrar om det verkligen har hänt något...

-Ja, det är precis som igår förstår du!

Och som alla andra dagar före det, tänker jag men håller god min och lyssnar vidare på den dagliga svadan om hur hemskt han har det och hur dåligt han mår.   

Mr Depp, den ensamma mannen i det fina huset. Så mycket tragik det kan finnas i en enda männsikosjäl! Så mycket sorg och svarta dagar. Jag önskar ingen människa få uppleva allt det hemska du gått igenom.

Du hade tåren liggande i ögonvrån, ville bara att jag skulle gå. Lämna dig ifred med din nattsvarta sorg. Jag strök dig på ryggen. Du ryckte förskräckt till.

-Lämna mig nu! Jag vill äta min smörgås och sen ta piller så jag får sova, sa Mr Depp med skrovlig röst. Rör mig inte mer nu, jag börjar bara gråta igen. 

Tårarna rann över, ner på kinden.

Jag ville så gärna ge honom en kram, vågade inte närma mig mer, inte just idag. En lätt strykning på skuldran, du tillät inte mer. En annan dag, kanske?

Mr Depp är en ensam man. Stort fint och nybyggt hus.

-Jag trodde jag skulle vara lycklig, säger Mr Depp. -Lycka kan bevisligen inte köpas för pengar. -Varken lycka eller välmående. Här sitter jag, ensam och sjuk, om jag bara fick dö.

Vi tog en kopp kaffe, han åt på en bulle utan aptit. Man får liksom inte det när man bara önskar att få dö. Jag önskar jag kom dig lite närmare Mr Depp, så skulle du få en kram av mig. Det är svårt att ge, när du inte vill ta emot!