-Sätt dig så tar vi en kopp kaffe, sa Tant Dulcis (Dulcis=söt latin)

Tant Dulcis är svårt dement. Har humöret i behåll, men minnet är borta sedan länge!

Arg för att barnen inte höres av. 

-De kan inte ens kosta på sig att ringa, muttrar Tant Dulcis ofta. Att de inte kan bry sig om sin mamma? Klart de har ju sina liv, jag begär inte så mycket. Men de skulle kunna kosta på sig att ringa, det tycker jag, säger tant Duktig bestämt!

Barnen, som själva närmar sig pensionsåldern, är mycket trötta på sin mammas dåliga minne. Att de ringer så gott som varje dag, turas om att besöka henne flera gånger per vecka. Ja det liksom räknas ju inte om man inte minns.....

Vill att vi ska gå dit oftare, inte för att hon behöver hjälp med något. Men om vi är där så ringer hon iaf inte dom. 

Jag kan förstå. Det gör jag faktiskt. Att mamma ringer 20-30 gånger varje dag. Klart att det inte är roligt. Och struntar de i att svara, ringer hon bara ännu värre, för av någon konstig anledning så sviktar inte minnet då, hon minns att de inte svarar....

Demenssjukdomar. Hemska för de drabbade. För mig som personal...mycket intressanta och utmanande. En utmaning i korrekt bemötande och en utmaning för min yrkeskompetens!