Farbror Grå är en liten grå man. Bor i ett litet torp bland myggor och rävar i skogen. Trädgården har varit pedantiskt skött, med syrénhäck, buskar och rabatter. Vinbärsbuskar och äppelträd. Nu börjar knäna knirra och ögonen flimra, trädgården börjar se mer charmigt vildvuxen ut, snarare än vanskött.     

Farbror Grå, vill egentligen inte ha hjälp med något alls. Han vill ha det gjort på sitt sätt, och den enda som kan göra det ordentligt är just han själv. Även om han allt som oftast gnäller och oroar sig om allt från hängrännor till gräsklippning och snöskottning.

Han vill inte vara någon till besvär. Vill klara sig själv. Blir inte arg om man råkar spilla på blommorna lite vatten ett par gånger i veckan, men gör det som sagt helst själv.

Farbror Grå får hjälp med de trånga stödstrumporna, vi handlar och städar. Vi lyssnar till allt som han inte orkar eller kan göra själv längre, men vi får inte hjälpa.

Ibland känns det tröstlöst!  

-Hur mår du idag? frågar jag.

-Det är hemskt illa förstår du! svarar Farbror Grå

-Oj då. vad har hänt? undrar jag samtidigt som jag undrar om det verkligen har hänt något...

-Ja, det är precis som igår förstår du!

Och som alla andra dagar före det, tänker jag men håller god min och lyssnar vidare på den dagliga svadan om hur hemskt han har det och hur dåligt han mår.