-Åh så vackert det är när syrenerna blommar, sa jag till Tant Nöjd.

-Jag ser ju inte så bra, sa Tant Nöjd. 

-Du har ju både lila och vita där ute, upplyste jag.

-Jo, jag satte dom där när vi flyttade hit, 1947, då såg jag bra,

sa Tant Nöjd.

-Oj, det var länge sen, många år som gått sen dess, svarade jag.

- Ja tänk! Kan du plocka in lite syrener åt mig?

frågade Tant Nöjd.

-Ja, självklart sa jag, och tog med mig saxen ut.   

Tant Nöjd begravde hela ansiktet i buketten, drog ett par djupa långa andetag.

-Du vet, när man är så här gammal, kan det vara sista gången i livet man får lukta på syrener. Det liksom gäller att göra allt ordentligt när man kan! Nästa vår kanske det är för sent för mig att dofta på syrener, då kanske jag till och med är död.

Tant Nöjd radar upp klokheter från köksstolen. Jag är så tacksam för att få möta alla kloka människor i mitt arbete.