Städat och fint. Smulorna på mattan låg nu i tryggt förvar i dammsugarens innanmäte. Moppen hängde på tork och besöket fick avslutas med en kopp kaffe i solen på balkongen. Inte för att jag hade tid alls, men ibland får man ta lite av sin egna rast för att hinna ge det "lilla extra" som vi kallar det.

Tog på mig skorna för att hinna iväg till nästa. Tant Dulcis följde med till dörren för att säga adjö.

Just som jag hör låset vridas om på andra sidan dörren, vrids det tillbaka igen och dörren öppnas.

-Jo, just det. Sa jag att jag ska till doktorn imorn? säger Tant Dulcis

-Jaha, svarar jag. Tänker att det var ju dumt, ingen kommer hinna följa med och dessutom ska ju Tant Dulcis till Dagcenter.

-Ja, vi brukar åka vid nio, jag får till och med kaffe och mat där. Så jag är inte hemma förrän vid tretiden, säger Tant Dulcis glad och obekymrad.

-Ja, just det, så brukar det ju vara, svarar jag. Lättad över att det är Alzheimer som spökar igen. 

-Vi ses imorgon vid nio-tiden, säger jag.

-Ja, vi ses, säger Tant Dulcis.