Audiens damnum=hörsel skada

En egenskap som är otroligt viktig i mitt yrke är lyhördhet och jag ska ge er ett exempel på detta.

Tant Duktig, bor ensam i en service-lägenhet på landet. En liten mysig tvåa med vackra pelargoner på fönsterbänken och blommande orkideér lite överallt. Broderade dukar och hemvävda linnehanddukar med monogram, styvt manglade med röda ränder. Sådär vackert och gammalt som man kan förvänta sig hos en dam som närmar sig en tresiffrig ålder.

Tant Duktig är van att klara sig själv. Vill helst inte ha någon hjälp alls. 

-Jag har inte bråttom, jag får vara nöjd om sängen blivit bäddad innan jag går till sängs på kvällen, brukar hon säga. 

Meningen är att Tant Duktig ska få hjälp med det vardagliga. Som att bädda, diska, värma mat och sånt. Men, som sagt, Tant duktig är van att klara sig själv. Tycker inte att vi ska göra något alls, hon har ju hela dagen på sig. Även om nu knäna börjar värka och fingrarna bli krokiga. Tant Duktig hör förskräckligt illa. Hon hör nästan inget alls om hon inte har sin speciella hörapparat på sig. Men inte ens då är det säkert att hon uppfattar vad som sägs.   

Om jag nu använder min egenskap lyhördhet med en gnutta förstånd. Inser jag snabbt när Tant Duktig bara gissar vad det rätta svaret på mina ord ska vara.

-Vill du ha hjälp att bädda sängen? frågar jag.

-Ja, det tror jag blir bra, svarar Tant Duktig.

Jag försöker nu tala extra tydligt med mina munrörelser, inser att hon inte hör ett ord, bara gissar.

-Ska jag hjälpa dig bädda sängen?

-Ja, har du fått dem nya? svarar Tant Duktig

Jag undrar vad jag ska svara på det, vad kan hon ha trott att jag sa. Detta börjar likna en gissningslek.   

Jag tar till lite kroppsrörelser också. Pekar mot sovrummet och säger tydligt:

-Bädda sängen?

-Ja, vi säger så, svarar tant Duktig.

Jag kan ju inte bara gå in och bädda Tants säng. Jag måste veta om hon tycker det är okej. Vilket jag starkt misstänker att hon inte tycker.

Jag tar en penna, skriver "Vill du att jag bäddar sängen?"

-Oh nej. Det gör jag själv. Jag måste ha något att pyssla med förstår du! säger Tant Duktig.

-Vem fick du dem av? frågar hon sen.

-Vilka då, skriver jag på pappret.

-Örhängena, frågar hon.

Jaha, det var det hon trodde jag sa.

-Av min son, svarar jag.

-Grattis i efterskott då, säger Tant Duktig.

-Tack snälla rara du, säger jag. Och är otroligt tacksam att jag ännu har min hörsel i behåll och att jag just idag har fått en egen extra födelsedag.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Klicka på länken

Klicka här och kolla vilken smart idé :D

Vinn biobiljetter till nya Pirates of the Carribbean på främmande farvatten klicka HÄR       ...

Saltopeppar

  -Sätt dig så tar vi en kopp kaffe, sa Tant Dulcis (Dulcis=söt latin)   Tant Dulcis är svårt dement. Har humöret i behåll, men minnet är borta sedan länge! Arg för att barnen inte höres av.  -De kan inte ens kosta på sig att ringa, muttrar...